Trettio år efter att ha satt upp Heiner Müllers Hamletmachine återvänder den svenske koreografen Mårten Spångberg till teatern med förnyad iver – och med en ihärdig blick på skillnaden mellan teaterns poetiska genealogi och dansens estetiska framträdande. Teaterns förkrossande närvaro av innehåll står mot dansens öppning mot en intresselös kontemplation. Dansens avund inför teaterns omedelbara tilltal möter teaterns skavande relation till form. Tänk om teater inte längre rör sig kring uttryck, konflikt eller moraliska dilemman – dessa kärnor ur vilka publiken förväntas bryta fram mening – utan i stället breder ut sig som ett landskap i förvandling, där varje åskådare själv framkallar erfarenhet och betydelse? Kan teaterns rum och ramar glida bort från extraktivistiska berättarpraktiker och i stället öppna för ett horisontellt utbyte, där åskådaren rör sig fritt, snarare än leds genom övertygande intriger, gestalter och lager på lager av dramaturgi? Efter att ha sammanställt texten – och med sig själv på scenen – blir Mårten Spångbergs teater en inbjudan att lyssna till möjligheten att berättelser träder fram.
av og med: Mårten Spångberg, støttet av: Hauptstadtkulturfonds, Berlin, ARKO, Seoul, som del av Festa, et prosjekt initiert av XING, Bologna, Nomad Dance Academy/JSKD, Ljubljana og Kulturstiftung Vega, Lärbro.